torsdag 15 augusti 2013

Vilken härligt känsla!

Igår sa Alice att "alla borde ha en Jonas". Och just idag skriver jag gärna under på det!
Har "tjatat" lite på herr H om att han skulle följa med på mina löpturer. Han var ju med ett tag men sen blev det inte av. Han hade helt enkelt annat för sig. Men ikväll hängde han på. Och finaste vännen Karin.  
Jösses Amalia!!!!
Även om jag har varit ganska duktig och varit ute och sprungit mycket  på egen hand så hade jag världens prestationsångest när jag träffade dem på gatan. Usch, hade nästan ont i magen. Tänk om jag inte skulle kunna hålla deras tempo, tänk om jag inte skulle orka, tänk om jag skulle halka efter, tänk om, tänk om, tänk om....
Men jag hade ju absolut inte alls behövt oroa mig. De höll verkligen mitt tempo och jag fick bestämma takten. Vi gick till Arnabo-gården och sprang sen. Jag halkade ju efter men det hade jag räknat med, men inte alls så mycket som jag trodde. De väntade nog in mig också, hihi.....
När man kommer ut på stora vägen innan härnakorset var det segt. Kände att jag sackade efter mer och mer och försökte trycka på lite i steget men för varje gång jag tyckte mig komma närmare dem så sprang de ifrån mig igen. Hur jag kom uppför sista backen vet jag inte. De hade väntat in mig och jag tryckte på, hörde Jonas jämte mig som peppade precis sådär som jag behöver. Spurten fram till anslagstavlan och hur jag sen föll ihop.
GPS:en ville inte alls vara med idag men drygt 4,3 km på 25 minuter är helt ok...
Tycker jag iaf!

Vi stannade till och pratade lite. Om hur det var när jag och Jonas började springa.
Då började vi med att springa en runda på 1,2 km på 12 minuter! Jonas sa idag att han kunde gått fortare och det betvivlar jag inte alls. Då dog jag på bara 1 km. Idag kan jag springa 1 mil!!!

När jag träffade Johannes kunde jag inte springa alls.
Då hade jag storlek 42/44 på kläderna, idag har jag underbara 36/38.
Jag vill aldrig mera tillbaka dit igen!!!
Jag SKA aldrig mera tillbaka dit igen!!!

Jag ska kämpa och kämpa!
Och jag ska klara det, både på egen hand men också med pepp av mina härliga vänner Jonas och Karin!!!
NU KÖR VI!!!!  

2 kommentarer:

  1. Jisses så duktigt! Jag ÖNSKAR att jag tyckte det var roligt att springa men avskyr det :P Så jag kör powerwalks för hela slanten!

    SvaraRadera
  2. Bara man hittar ett sätt som funkar för en själv så tror jag inte att det spelar så stor roll exakt VAD man gör! Springer, powerwalk, gympa, pilates mm.... :)

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar här hos Familjen L! Det uppskattas! Vi svarar på alla kommentarer och det gör vi direkt under det berörda inlägget.