Många tankar om vardagen, barnen och förlossningen. Helst av allt skulle jag vilja ta kontroll på allt och veta när bebisen kommer så jag kan planera och fixa. Igår städade jag ur två lådor jag gått och irriterat mig på att de var lite stökiga. Och när Johannes kom hem la han inte nycklarna i den nya lådan i lådan utan jämte. Vilken katastrof. Och sådana småsaker kan radera en hel dag. Jag kan bli fullständigt ur balans för småsaker. När det inte är bra eller som jag gjorde det. Försöker verkligen att inte blir irriterad eller brusa upp för småsaker men jag kan inte hjälpa det.
Jag tror jag bokar. Förbereder och organiserar. Vill att allt ska vara perfekt! Men samtidigt försöker jag intala mig att det inte behövs, det är bra nog. Men det är svårt.
Om lite mer än en vecka åker vi till Danmark och Legoland! Efter det borde jag känna ett lite större lugn.
Jag tror jag bara behöver en kram och få höra att allt kommer bli bra. Att det är ok att allt är perfekt. Att det är fint och att allt kommer att ordna sig. Många gånger, varje dag.
Skruvade tankar från en gravid 😃
Snart är det dags att hämta småtrollen och ha en mysig eftermiddag. Johannes är publikvärd ikväll när Elfsborg möter Häcken så vi ska bara göra roliga saker. Som att poppa popcorn och titta på Gladiatorerna i soffan tills vi somnar!
Visar inlägg med etikett Frustration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frustration. Visa alla inlägg
fredag 2 juni 2017
torsdag 27 november 2014
UnderbaraClara ryter ifrån!
Underbara Clara ryter idag ifrån i sin blogg. Om jämställdheten mellan män och kvinnor och hur fördelningen är vid vab mm.
"Men sedan fattar också många mammor beslutet att jobba deltid. Därför att det ibland är en omöjlig ekvation att jobba heltid och ha småbarn. Och jag blir galen på att kvinnors beslut alltid ska problematiseras och ifrågasättas. Hela vår tanke om jämställdhet bygger på att kvinnor ska bete sig som män. Men varför är mäns sätt att leva och fatta beslut något eftersträvansvärt? Varför problematiserar vi inte dem istället? Jag tror inte att det ligger i samhällets bästa att mannen är norm. Jag tycker att kvinnorna borde vara normen som männen får anpassa sig efter. Därför att kvinnor oftare väger in barnperspektivet när de fattar beslut. Och barnperspektivet borde vara det första vi tar hänsyn till! Vad kan vara viktigare än barnen? "
Hon fortsätter:
”Det duger inte att jobba heltid, hämta sent eller aldrig på förskolan och låta kvinnan ta hela smällen som följer med deltidsarbete.” Tänk om vi någon enda gång kunde prata om det riktiga problemet här: Att män inte tar ut barneldighet. Att män inte vabbar. Att män inte jobbar deltid. (För någon måste ju faktiskt göra det). Deras beslut bidrar till att män är mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Män får högre löner och viktigare positioner. Och så blir det ett självsnurrande hjul – för det är ju mycket bättre att den som tjänar minst går ner i arbetstid när barnen kommer…"
Hemma hos oss är fördelningen som så att jag jobbar 90% och är föräldraledig 10%. Johannes jobbar 80% och är föräldraledig 20%. Han står mestadels för vab. Han vill vara hemma med barnen. Han vill vara ledig med barnen när förskolan är stängd som den är imorgon.
Han får dåligt samvete om jag vill snabbt fixa ett litet ärende på vägen hem från jobbet. Min man är ju verkligen inte som alla andra, på ett mycket positivt sätt. Men varför tittar då en del snett på oss för att vi valt att ha denna uppdelningen. En del tror att det är fel på mig, hur kul är det? Hur bra känns det? är jag en tyrann till mamma som behöver återhämtning på mitt sätt? Är jag en dålig mamma för det?
Jag håller med Clara om att det behöver inte vara så att kvinnorna jämt ska anpassa sig till männen, männen behöver mer och mer anpassa sig efter kvinnorna.
Sen skulle jag absolut med fördel ha 6 timmars arbetsdag, men det är ett helt annat kapitel!
"Men sedan fattar också många mammor beslutet att jobba deltid. Därför att det ibland är en omöjlig ekvation att jobba heltid och ha småbarn. Och jag blir galen på att kvinnors beslut alltid ska problematiseras och ifrågasättas. Hela vår tanke om jämställdhet bygger på att kvinnor ska bete sig som män. Men varför är mäns sätt att leva och fatta beslut något eftersträvansvärt? Varför problematiserar vi inte dem istället? Jag tror inte att det ligger i samhällets bästa att mannen är norm. Jag tycker att kvinnorna borde vara normen som männen får anpassa sig efter. Därför att kvinnor oftare väger in barnperspektivet när de fattar beslut. Och barnperspektivet borde vara det första vi tar hänsyn till! Vad kan vara viktigare än barnen? "
Hon fortsätter:
”Det duger inte att jobba heltid, hämta sent eller aldrig på förskolan och låta kvinnan ta hela smällen som följer med deltidsarbete.” Tänk om vi någon enda gång kunde prata om det riktiga problemet här: Att män inte tar ut barneldighet. Att män inte vabbar. Att män inte jobbar deltid. (För någon måste ju faktiskt göra det). Deras beslut bidrar till att män är mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Män får högre löner och viktigare positioner. Och så blir det ett självsnurrande hjul – för det är ju mycket bättre att den som tjänar minst går ner i arbetstid när barnen kommer…"
Hemma hos oss är fördelningen som så att jag jobbar 90% och är föräldraledig 10%. Johannes jobbar 80% och är föräldraledig 20%. Han står mestadels för vab. Han vill vara hemma med barnen. Han vill vara ledig med barnen när förskolan är stängd som den är imorgon.
Han får dåligt samvete om jag vill snabbt fixa ett litet ärende på vägen hem från jobbet. Min man är ju verkligen inte som alla andra, på ett mycket positivt sätt. Men varför tittar då en del snett på oss för att vi valt att ha denna uppdelningen. En del tror att det är fel på mig, hur kul är det? Hur bra känns det? är jag en tyrann till mamma som behöver återhämtning på mitt sätt? Är jag en dålig mamma för det?
Jag håller med Clara om att det behöver inte vara så att kvinnorna jämt ska anpassa sig till männen, männen behöver mer och mer anpassa sig efter kvinnorna.
Sen skulle jag absolut med fördel ha 6 timmars arbetsdag, men det är ett helt annat kapitel!
tisdag 21 oktober 2014
Kvällens funderingar
Sitter i soffan. Kikar ömsom på Hela Sverige syr och på Kalla Fakta. Just nu är det kalla fakta på, om bilfirmor och hur de utför servicarna på bilar.
Har stickat lite på Hugos fuskpolo men känner ingen direkt ro. När jag kom hem från jobbet så åkte mannen och barnen iväg på bamsegympa och jag hade drygt en timme till mitt förfogande innan jag behövde promenera iväg till föräldramötet på förskolan. Passade då på att ta en springtur för att försöka rensa huvudet lite.
Varit iväg på föräldramöte på förskolan. Gick dit och hem. Det var faktiskt riktigt skönt.
Kämpig på jobbet gör att huvudvärken bränner när man kommer hem och energin är i botten. Löpturen idag fyllde på den en hel del. Jag är så tacksam för att min underbara man ställer upp och hjälper till så att jag kan komma iväg.
Att få tid till återhämtning hemma är guld värt!!!
Hmm... vilket snurrigt inlägg det blev nu. Orkar inte sortera tankarna utan bara låter dem komma. Ska strax leta upp sängen och gå och lägga mig. Försöka sova. Låta tankarna få placera sig i sina fack under natten. Få ro.
Hemma är det stabilt. En bra grund att stå på. Vi börjar få struktur hemma. Mat, nattning och allmäna rutiner för oss vuxna när barnen sover. Vi har gjort lite planer för vad vi vill göra med huset. Hur vi vill göra med huset. I vilken ordning det ska ske. Ååå, vad det är roligt att göra fint! Snart snart färdig med tapetseringen i trappan. "Bara" en vägg kvar. Den med luckan. Men det kommer snart. Bara spackla, slipa, spackla och slipa lite till.
Allmäna hushållssysslor flyter på med ett bra tempo. Vi hjälps åt. Det är också så skönt. Att kunna få hjälp med vardagliga saker såsom städ, tvätt och mat och slippa göra allt själv. Ååå.... Jag är så glad för min man. Jag älskar dig!!!
Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig istället.
Ska fila lite på ett inlägg om vad en psykiatrisk sjukgymnast håller på med egentligen!
Over and out!
Har stickat lite på Hugos fuskpolo men känner ingen direkt ro. När jag kom hem från jobbet så åkte mannen och barnen iväg på bamsegympa och jag hade drygt en timme till mitt förfogande innan jag behövde promenera iväg till föräldramötet på förskolan. Passade då på att ta en springtur för att försöka rensa huvudet lite.
Varit iväg på föräldramöte på förskolan. Gick dit och hem. Det var faktiskt riktigt skönt.
Kämpig på jobbet gör att huvudvärken bränner när man kommer hem och energin är i botten. Löpturen idag fyllde på den en hel del. Jag är så tacksam för att min underbara man ställer upp och hjälper till så att jag kan komma iväg.
Att få tid till återhämtning hemma är guld värt!!!
Hmm... vilket snurrigt inlägg det blev nu. Orkar inte sortera tankarna utan bara låter dem komma. Ska strax leta upp sängen och gå och lägga mig. Försöka sova. Låta tankarna få placera sig i sina fack under natten. Få ro.
Hemma är det stabilt. En bra grund att stå på. Vi börjar få struktur hemma. Mat, nattning och allmäna rutiner för oss vuxna när barnen sover. Vi har gjort lite planer för vad vi vill göra med huset. Hur vi vill göra med huset. I vilken ordning det ska ske. Ååå, vad det är roligt att göra fint! Snart snart färdig med tapetseringen i trappan. "Bara" en vägg kvar. Den med luckan. Men det kommer snart. Bara spackla, slipa, spackla och slipa lite till.
Allmäna hushållssysslor flyter på med ett bra tempo. Vi hjälps åt. Det är också så skönt. Att kunna få hjälp med vardagliga saker såsom städ, tvätt och mat och slippa göra allt själv. Ååå.... Jag är så glad för min man. Jag älskar dig!!!
Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig istället.
Ska fila lite på ett inlägg om vad en psykiatrisk sjukgymnast håller på med egentligen!
Over and out!
onsdag 11 december 2013
Livets ironi
Gaah!
Jag blir såå frustrerad!
När vi för en gångs skull vaknar i tid och morgonen går helt smidigt utan några större intermezzon och är I TID till förskolan, så berättar M när jag lämnar Kidsen att Johannes inte får igång bilen utan jag måste åka hem igen.
Aahh.... alltid är det NÅGOT som ska krångla. Troligtvis har ena bildörren bara klickat i första hacket när vi häromdagen satte in bilen i garaget så lampan har dragit ut batteriet. Men hem med volvon, på med startkablarna och så startade den lilla pärlan som den skulle.
Suck bara att jag kom liiite senare till jobbet än vad jag hade räknat med. Ibland är det precis som om allt bara ska krångla på ena eller andra sättet. Inte kan det få flyta på någon gång.
Igår när jag kom hem kände jag mig febrig, ont i halsen och en skallebank värre än på länge. Min hjälte till man tog barnen efter vi hade ätit så jag kunde få sova en stund. En stund som blev 2 timmar. Var sen nere en sväng på fotbollsträningen och tjejerna för det va tre som hade aviserat att de behöver hjälp. Surt bara att det bara var en som faktiskt tog den, de andra två ville hellre spela. Varför ska jag då engagera mig och komma? Jaja... nu ska jag sluta gnälla och ta tag i dagen istället!
Min hjälte!
Over and out!
Jag blir såå frustrerad!
När vi för en gångs skull vaknar i tid och morgonen går helt smidigt utan några större intermezzon och är I TID till förskolan, så berättar M när jag lämnar Kidsen att Johannes inte får igång bilen utan jag måste åka hem igen.
Aahh.... alltid är det NÅGOT som ska krångla. Troligtvis har ena bildörren bara klickat i första hacket när vi häromdagen satte in bilen i garaget så lampan har dragit ut batteriet. Men hem med volvon, på med startkablarna och så startade den lilla pärlan som den skulle.
Suck bara att jag kom liiite senare till jobbet än vad jag hade räknat med. Ibland är det precis som om allt bara ska krångla på ena eller andra sättet. Inte kan det få flyta på någon gång.
Igår när jag kom hem kände jag mig febrig, ont i halsen och en skallebank värre än på länge. Min hjälte till man tog barnen efter vi hade ätit så jag kunde få sova en stund. En stund som blev 2 timmar. Var sen nere en sväng på fotbollsträningen och tjejerna för det va tre som hade aviserat att de behöver hjälp. Surt bara att det bara var en som faktiskt tog den, de andra två ville hellre spela. Varför ska jag då engagera mig och komma? Jaja... nu ska jag sluta gnälla och ta tag i dagen istället!
Over and out!
fredag 25 oktober 2013
Hatar Sjukhus
Jag.Hatar.Sjukhus.NU Lukten, rummen, stämningen, ja allt! Men bara när jag är patient själv eller är där med barnen. När jag jobbar är det ju en heelt annan sak! :) Igår vid 13:45 hade de ringt till min sekreterare på jobbet från förskolan. De fick inte tag på mig och inte på Johannes. Ringde upp sen när jag fick meddelandet och då sa de att H inte ville gå eller stödja på sitt ben. Lilla gubbeb bara kröp eller ville bli buren. Detta hade pågått sedan 10:30. De hade föröskt med allt från att locka till att erbjuda sånt som de vet att han tycker om. Men icke! Bara två-tre steg sen var det ner på golvet eller upp i famnen. Vår vårdcentral hade (väldigt lägligt) stängt pga utbildning så jag ringde 1177. De skickade in oss till Akuten direkt. Så det var bara att stämpla ut, ringa J som en tok (han va på utb och va oanträffbar), skaffa barnvakt till den stora tjejemn, hem och packa ner det nödvändigaste, tanka, hämta barnen på förkolan, köra A till barnvakten (tack tack underbaraste vän!!!) för att slutligen parkera igen på jobbet. Pust! Kom in till akuten och anmälde oss. Hann sätta mig ner på stolen och sen var det vår tur! Skönt att det gick fort så vi slapp sitta där ute där man ser allt! En äldre, barsk men helt fantastisk sjuksköterksa undersökte honom en snabbis och sen fick vi sitta ner på ortopeden lääääääänge. Hugo hann byta blöja, få välling och somna innan läkaren kom. Det var ju inte den gladaste bebisen som skulle undersökas när man sover så gott i sin vagn. De tog tempen och en massa blodprover och sen blev vi skickade till röntgen. Då var jag hungrig. Nu tror jag klockan var runt 20:00. Stackars liten skrek som en stucken gris och var helt utom sig när de tog i hans ben. Men de fick sina bilder och sen ner till ortopeden igen och vänta. Och vänta. Och vänta.... Till slut kommer läkaren igen och säger att det inte finns någon fraktur, ingen infektion och ingen feber. Ingenting som indikerar på att det är något fel på hans höft. Förutom att han slår bort våra händer när vi tar på höften och inte vill gå på benet. Hem fick vi åka mned uppmaningen om att det inte var bättre på måndag skulle vi ringa ortopedmottagningen och få komma på ultraljud och kolla så det inte finns vätska i höften. Så nu väntar vi lite till......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)