Just nu har jag inte varit så duktig på att uppdatera bloggen.
S J U K D O M A R!! är anledningen.
Först åkte hela familjen på magsjuka samtidigt som jag hade halsfluss. Efter det har vi brottats med stora förkylningar. Johannes var så febrig att han som i dimma klarade av att ta sig hem i torsdags. Va hemma i fredags och helgen gick i ett tecken av nysningar och prosit från vår lilla dam.
Men värst drabbad är ändå
HUGO.
Det hela började i
onsdags då jag tyckte att han var väldigt flåsig i sin andning. Ringde
barnmottagningen i Ulricehamn och fick prata med en sköterska (efter två timmars väntan!). Jag tycker att det är dåligt att dem inte har kortare väntetid på en
barnmottagning, men, men... fick iaf prata med henne och hon förstod inte alls min oro utan tyckte jag skulle vänta och se på det.
I
torsdags hade vi bvc-besök kl 9 och Ingbrith tyckte direkt att han var väldigt röd om kinderna och flåsig i sin andning. Hon har tillgång till läkarnas akut-tider och bokade in oss där kl 10. Så efter all vanlig koll och ett misslyckat hörseltest (vad annat kunde man förvänta sig en dag som denna!?) åkte vi upp till vårdcentralen. Fick vänta 40 minuter på att få komma in och då blir jag nästan direkt
utskälld av läkaren för att jag inte hade tempat honom. "Läkaren vill alltid ha en temp på barnet!" fick jag sagt till mig och hon undrade skarpt varför jag inte tempat Hugo. Svarade att jag tempar sällan barnen utan går på allmäntillstånd istället. Sen tog dem syresättningen på honom och han hade 94%. Då blev jag pånytt
utskälld av läkaren varför jag inte åkt till akuten när han va så här dålig. Han va inte alls med pojken utan satt bara och tittade. När dem tog blodprov bara satt han, va verkligen inte alls MIN HUGO!!!
Dem lyssnade på lungorna och konstaterade att han hade
bronkit alltså virus på lungorna.
Vi fick åka iväg direkt till
barnakuten i Borås och läkaren i Ulricehamn förberedde mig på att vi troligen skulle bli inlagda.
Jaha... hem först och hämta vagnen, packa ner välling och lite annat akut till lilleman och sen iväg igen.
Ringde förskolan på vägen,
självklart fick Alice vara kvar tills Johannes kunde hämta henne.
Ringde även
Jenny <3 och hon sa direkt: " Vill du att jag ska komma?"... varpå jag mumlade fram ett JA.
Kl 13 kom vi in till akuten och 13,40 kom Jenny och dessutom hade hon med sig en macka till mig! TACK underbara vän! <3
Hugo var inte alls sig lik när J kom. Han log knappt mot henne utan bara låg i vagnen. Under timmen som följde var han ganska seg men piggnade till och när läkaren kom sa hon helt kort att hon inte kunde se nått på han och att lungorna lät fint så vi fick åka hem. VA!?!?
Fick lite kaffe hos Jenny för att lugna ner mig. Vad hade precis hänt?
Jaja, hem igen och gnällig va han allt den lille mannen.
Fredagen och lördag-dag gick ganska bra, gnälligt men hanterbart!
Lördag kväll: tok-skriker! Ingenting är bra. Försöker med
A L L T!!! Skriker mer eller mindre konstant från 17-23. Skriker/gnäller i sömnen under natten och fortsätter under
söndag fm. Åker in till
jourcentralen i Ulricehamn och får träffa en läkare där. Hugo skriker inte fullt så mkt nu.
Läkaren kollar öronen, halsen, magen, hjärtat och lungorna. Ingenting. Syresätter sig bra, ingen feber, ingen sänka. Få molipect (hostmedicin) och åka hem IGEN. Känner mig vid det här laget helt hjälplös, är det INGEN som tror mig? HUGO ÄR INTE SOM VANLIGT!!!
Får lust att vråla till första bästa människa att det är nått fel på mitt barn!
Söndag kväll: Får kvällsmat hos bästa vännerna och vid 18,30 cirka börjar lilleman att skrika. Jenny tar honom när tårarna kommer. Trösta, vagga, vyssja, pussa, krama, hålla om.... allt provar hon men inget hjälper. Vi bestämmer oss för att åka hem. Han somnar till i bilen. Skönt! Vaknar direkt när vi kommer hem igen och sätter igång att skrika. När kl är 20,30 ringer jag mamma för att få tips och idéer. 22,00 somnar han till - ÄNTLIGEN! Men lyckan varar inte länge... 22,45 sätter det igång IGEN och nu håller han på till midnatt då han formligen
kaskadkräks över mig och soffan.
Ringer återigen 1177 som tycker att eftersom han nu slutat skrika (sitter och skakar istället) ska vänta och se om han lugnar sig. Gör han det ska vi ringa
barnmottagningen i Ulricehamn på morgonen och gör han inte det utan börjar skrika igen ska vi åka in till
barnakuten i Borås.
Hinner nog bara lägga på luren sen börjar han igen... 00,45 orkar vi inte mer utan jag åker in till Borås.
Får träffa en jättetrevlig och lugnande barnsköterska och så får vi återigen berätta allt.
Barnläkaren kommer och undersöker honom NOGA. Tittar på hans kinder och haka som nu är blossande röd, förutom precis intill munnen och knän som också är blossande röda. Han har även en del fläckar över bröstet som är röda. Hon ordinerar vätskeersättning, ipren supp och halsprov. Kommer tillbaks en kvart senare och meddelar att Hugo har
Scharlakansfeber. Scharlakansfeber!?!?
Tårarna av lättnad kommer, rinner sakta nerför samtidigt som klumpen i magen släpper. Någon trodde mig! Äntligen vet vi varför han har skrikit så hemskt! Äntligen!
Kåvepenin (flytande) och mer vätskeersättning sen fick vi frågan om att stanna kvar på akuten eller åka hem. Åka hem!
04,30 ligger både jag och Hugo i sängen. Lugn i själen, frid i hjärtat!
Nu ska vi bara ladda om, hitta krafterna att besegra dem här hemska baskeluskerna så vi kan få fira jul i lugn och ro!
/Fru L
