Ibland visar mina barn att de älskar varandra. Ibland slåss de. Ibland kramas de och ibland myser de. Kort och gott, de visar sann och äkta syskonkärlek!
De är det finaste jag gjort! De, tillsammans med Johannes, ger mig mening i livet. De gör varje dag värdefull. Mamma älskar er!
Underbara barn!!!
När den stora tjejjen vaknar kväll efter kväll och har fruktansvärda mardrömmar så gör mammahjärtat ont. Att den lilla damen sitter helt hysterisk i sin säng och pratar ludder och inte vet varken ut eller in och gråter så hon nästan spyr gör att man som mamma känner sig helt hjälplös!
När kramarna och trösten och famnen inte räcker till, vad ska man då ta till? Som mamma ska man kunna hjälpa barnen, med allt. Visst är det så? Vi ska vara en supermamma som ska kunna fixa allt, som ska kunna ta bort allt det onda och som ska laga allt som är sönder. Men när man inte kan det. Då är gråten nära. Då sitter den i halsen som en ond klump.
Vad kan vi då göra? Jo, fortsätta trösta, krama, famna om och säga mamma är här, jag sitter här hos dig, jag älskar dig.... i all oändlighet. Finns mamma där.
Varje natt.... krafterna fylls på under dagen och på kvällen när den lilla damen vaknar och är hysterisk försvinner de sakta sakta... hur länge ska man orka? Hur länge ska krafterna fyllas på? När tar de slut?
Ändå.... mamma älskar er!!!






Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar här hos Familjen L! Det uppskattas! Vi svarar på alla kommentarer och det gör vi direkt under det berörda inlägget.