Mitt lilla charmtroll förvandlades till en trotsig treåring med egen vilja. "mamma jag ska aldrig mer...." har jag nog fått höra tusen gånger ikväll. Ingenting duger, ingenting är bra nog, ingenting fungerar. Hon blir arg, jag blir ledsen, hon biter och sparkas, jag gråter. Hon skriker hysteriskt så hon nästan spyr. Hon är trött. Mamma duger inte. Ingenting jag gör är bra, ingenting jag gör är rätt.
Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka? Känns som om jag och min man har provat allt. Vad hände med min lilla flicka? Hur kunde den gudomliga lilla underbaraste varelsen jag vet förvandlas till ett trotsigt monster?
Jag älskar henne över allt, jag skulle göra allt och lite till för henne och jag kommer aldrig någonsin att göra något som kan skada henne, men ibland svämmar känslorna över och det är inte lätt att vara mamma. Då försöker man hitta någonting som kan ge lite styrka. Att få kramas med mannen ocoh känna att batterierna laddas lite. Att få prata med mamma och känna att det är ok att känna så här.
Lilla trollet är så trött. Gnuggar sig i ögonen och under kraftiga protester bärs till sängen av pappa. Mamma duger fortfarande inte. Efter en stund får mamma gå in. Då bara för att stå jämta sängen. Sätter mig ner på huk och frågar om jag får krama henne. Efter en stund fick jag det. Då, helt plötsligt blir allt bra och vi är vänner igen. Att se ens lilla underbara troll titta på en och säga "mamma jag älskar dig" gör allt värt det. På något konstigt sätt hittar man den lilla lilla styrkan som gör att hjärtat laddas upp med energi och man kan möta nästa dag. Som jag hoppas bli bättre!
ÅÅååå, vad jag älskar dig Alice! Puss mamma! <3
Du är den bästa mamman hjärtat!
SvaraRaderaPUSSPUSS