11 år

11 år. Saknad. Sorg. Längtan. Värk i härtat. Tomhet.

11 år är lång tid.
För 11 år sedan var jag 17 år. Gick andra året på gymnasiet och det var helg. Dagen efter pappa fyllde år. Söndag. På tisdagen skulle jag och mamma åka till mallis på tjejresa. Söndag morgon. Telefonen ringer. Det telefonsamtalet som för alltid skulle komma att förändra mitt liv.

Hon är död.

D Ö D

Orden värken, skär in som en blixt i mitt hjärta.

Det gick inte längre. Kroppen hade lagt av. 

Veckan innan ringde hon, ville säga hej då. Hon kände nog på sig vad som var på gång. 
- "Ida jag älskar dig, glöm mig aldrig"

De sista orden. Kommer aldrig att glömma.

Söndag morgon. Mamma ropar in mig. Mamma gråter och jag förstår. Hon är död.

Min bästa vän sedan jag var 6 år. Min vän. Död.
Ilskan kommer krypande. Tårarna kommer. Frågorna kommer, Varför?

Idag. Min dotter bär hennes namn. Hon kommer alltid att finnas hos oss.

Julie Marie Kristin Kessler blev 17 år.    
Min dotter heter Alice Anny Kristin Lindqvist.
Stini. Min vän. Du bor långt inne i min högra kammare av mitt hjärta. Där sitter du och vakar över mig. Följer mig genom livet.

Hjälp vad jag saknar dig!