Känslan av maktlöshet

BILDKÄLLA  Los Formos Blogg

Bilden ovanför får illusterar min frustration i onsdags.
Hade varit på fikaträff med en av mina nära vänner och som vanligt missat både sms och samtal.
Graden av irritation var hög när jag såg sms:et från J där han skrev att hans match var tidigarelagd 30 min och samling var 18:45 istället för 19:15. Detta såg jag 18:20 när jag skulle åka från Borås. Kommer till Dalsjöforsmotet. Tvärstopp. Bilkö.
Ringer J för att uppdatera läget. En stund senare kommer ambulanser och poliser (båda med blåljus och sirener) och då stänger jag av bilen. Kl är då 18,30. Sitter och filosoferar i bilen, lyssnar på radion och håller J uppdaterad. Det är fler i hans lag som sitter fast i kön.
Efter ungefär 45 minuter känner jag att den där vaniljlatten som jag drack på fikan är villig att komma ut. Kan inte. Kniper. Börjar mer och mer förtvivlat titta på klockan som sakta sniglar sig fram. Irritationen är nu mycket hög. J missar första halvlek på matchen och jag är ENORMT kissnödig.
19:45 släpper dem på trafiken igen.
Tar lång tid för hela bilkön att komma igång igen om nu var flera kilometer lång.
Kommer hem så J hinner till andra halvlek på matchen.

De vann med 2-1 mot Bergdalens IK!!

Känslan av att sitta fast i en bilkö i flera minus är fruktansvärd. Maktlösheten gnager sig in i kroppen som ett gift och sprider sig snabbt som en löpeld genom varenda cell tills den slukat kroppen och man inte vet vart man ska ta vägen. Att man dessutom är kissnödig gör ju inte saken bättre.

Min tanke när jag kom hem var först: "Vilken tur att jag inte hade barnen med mig i bilen!"
Det var ju både kallt, rått och långtråkigt.

HÄR kan ni läsa första artikeln om olyckan. Polisen har nu startat en utredning om hur olyckan kunde ske och varför dragbilen inte var flyttad, uppger BT. HÄR kan ni läsa vidare!