Vaknar av att klockan ringer strax efter kl 06,00. Snoozar ett par gånger och går sen upp med min älskling. Ibland vaknar barnen, ibland sover dem vidare. Vi äter frulle och sen åker jag till jobbet. Runt 17,00 kommer jag hem, ibland tidigare men inte senare!
Det är då det slår till, med all sin kraft och sitter klister; potatismoset!
Det klibbar fast i varenda liten cell och slår ut allt annat. Häromdagen sa Johannes att jag kunde lägga mig på soffan en stund medans han nattade barnen och då somnade jag till ordentligt. Sen väckte han mig med kaffe. Vilken fantastisk man jag har!
Trots att det är riktigt jobbigt när potatismoset klibbar igen är det på samma sätt en riktigt skön känsla! Känner mig nyttig, jag får göra det jag älskar! Får ta hand om och hjälpa andra! Fylls med energi på samma gång som jag blir trött. Det låter kanske konstigt - någon som känner igen sig?
På kvällarna när barnen sover, disk och annat plock är fixat och jag sätter mig ner känner jag mig glad. Uppskattar det lilla i livet. Känner en tacksamthet att jag har ett jobb att gå till, ett jobb som jag trivs med, en man som vill vara hemma med våra barn och ett hem att komma hem till.
Jag fylls på med energi, min fantastiska man laddar mina batterier och jag får lust att göra en massa.
Det bästa är att han märker detta. Och uppskattar det. Berömmer mig för min energi. Tycker att det är roligt att jag fått mina krafter tillbaka.
- Jag är glad -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar här hos Familjen L! Det uppskattas! Vi svarar på alla kommentarer och det gör vi direkt under det berörda inlägget.