Dagen

Började idag med att jag vaknade och gjorde iordning mig för att sjunga i kyrkan. Jag tycker det är sååå roligt att göra det. Verkligen fyller hjärtat med glädje och kroppen med energi. Kom hem lagom till att lunchen stod på bordet (rester från igår) och efter det motionsdags!
Arnaborundan på 5 km med grannen, mannen min och barnen. Verkligen helt underbart! Skogen luktar gott när det är lite smårått ute och jorden fortfarande är fuktig efter all snön!
Var ingen powerwalk direkt men skönt att komma ut.
Nu ikväll var jag och Sofia och Carina nere i hallen för att genrepa hennes pilatespass. Lagom kul att komma dit och nyckeln till musikrummet är borta - IGEN. Suck... men snälla Carina körde igenom sitt pass ändå, hjälp vad bra det tar på pluffset på magen!
Kommer inte kunna gå varje gång på pilatesen vad jag vet nu, Johannes har nog fotbollsträning samma tid så då tränar vi varannan gång. Men det är ju bättre än inget!
Nu på tisdag blir det inget heller för då är det julfest med Kyrkan! :)
Nu ska jag landa i soffan med ett glas vitt och mysa med min man!

Dagens löptur

Jahopp, vad ska man säga? Kl 8.15 stod jag på gatan fullt påpälsad med träningslinne, tjocktröja, överdragströja, reflexväst, springbyxor, överdragsbyxor, halsduk, vantar och mössa! Kan krasst konstatera att trots EN MINUS var det för mycket kläder! Vi gick ut ganska hårt och jag undrade hur detta skulle gå. När vi vände hemåt hade jag nog gett upp utan Jonas! Men vi kämpade på, han ligger ofta ett steg framför mig vilket är perfekt! Precis som jag behöver! Innan sista backen är jag helt slut och tror jag ska ge upp, varpå min vapendragare hejade på mig precis lagom! Uppför backen lunkade jag nog mest! Men väl framme vid anslagstavlan trodde jag minst lungorna skulle hoppa ut! Fruktansvärt! Blodsmak i munnen och ont i lungorna! Yr o det sved i ögonen! Flåsande frågade jag min vapendragare vad detta ska vara bra för? Han tittar på mig och meddelar att vi sprungit 2.49 km på 16.36 minuter och en pace på 6.39!!! Halleda! Så fort gick det nog inte ens när jag var i som bäst form i sommras! Så nu har vi redan bestämt att vi ska ut på måndag kväll igen! När jag kom hem så la jag mig på hallgolvet och Alice kommer och utropar, Mamma! Är du DÖD? Flåsande svarar jag att jag bara är lite trött! Återhämtade mig ganska fort ändå! Med lite frulle i magen blev det genast bättre! Inte var det nog med detta sen! Nähe då, efter lunch blev det 1.5 timmes promenad med vagnen! Så dagens motion uppnådd med råge! Gött att kunna ta ett glas vin ihop med fina vännerna ikväll - utan dåligt samvete!

Veckans träning

Detta kommer bli en återkommande rubrik!

Denna veckan blev lite knasig eftersom det i måndags var nyår, tisdags kom barnen hem och onsdags var det körövning i kyrkan.

Onsdagarna kommer att bli en ständig vilodag då jag sjunger mellan 18,30-20,30 och dessutom inte är den snabbaste hem!

Men igår var det torsdag och det var inbokat genrep på passet för gympa och step. Sofia hade gjort sitt pass men inte styrka eller stretch så hon körde igenom sitt och sen körde jag igenom mitt. Fick väldigt bra feedback så ska fundera på lite grejs nu!

Idag var jag och mannen ute med barnen på promenad. Var ute i två timmar så det kändes riktigt bra!
Imon blir det ju som sagt löptur och ev lunchpromenad. Söndag blir det pilatespass på kvällen.

Mätte magen innan ikväll.Pluffset runt mäter 100 cm löst! Då ligger måttbandet intill huden men skär ej in. Det är ju inte det riktiga midjemåttet men det är det som jag kommer att mäta. Vågen tittar jag inte alls på så där får ni inga siffror!

Jahopp vänner! Nu är det natten så jag orkar med löpturen imon!
Over and out!

Nytt år nya utmaningar!

Nu är det ett nytt år!
Med detta följer ju naturligtvis nya utmaningar.
Jag är inte direkt någon nyårslöftensmämnniska men iår har jag faktiskt avlagt ett par stycken.
Bland annat:

Springa Kretsloppet i Borås
Lära mig fickparkera
Gå upp tidigare och ej snooza så länge
Bli bättre på att äta frukost

Som ni förstår har jag fått en knäpp!
Funderar på vad jag gett mig in på.... HUR är det möjligt att jag ska springa Kretsloppet - 1 MIL?
Därför utmanade jag Sofia och Carina på detta och dem hängde på. Så nu har vi något att träna inför ihop! Vårens pass kommer att bli en uppvärmning som heter duga och sen i sommar kan vi hårdköra med lite sommargympa och löpturer. I september är det dags för det stora loppet!

Var nere hos Grannarna idag på kvällsmat precis som förr och berättade då för mannen där nere att jag skulle springa imorgon om han ville hänga på? Vi sprang ihop lite när vi bodde inne i Borås. Japp, visst kunde vi göra det men han skulle promenera med en kompis kl 9 och sälja bil 11 så ni förstår ju vad som hände!?
Vi skulle ses kl  8,15!!!!

Jaja... bara att ställa klockan!

Bloggen kommer få lite annan inriktning nu!
Den kommer som vanligt handla om vad vi som familj gör på dagarna och allt det som den tidigare handlat om som inredning och pyssel men en stor del kommer också bli träningen.
Detta för att sporra mig själv till mitt mål i sommar men också för att jag inte ska kunna fuska.
För min egen del är det många vinster med träningen såsom mer energi, bättre självförtroende och mer ork till vardagen med allt den innebär.

Så nu sadlar vi om, tar på oss löpskorna och ger oss ut!!!
Hänger ni med!?

Inredning och pyssel

 Jag har äntligen fått upp tavellister så jag kan ha mina fina receptpärmar framme!

 Lite julpyssel och fint på bordet!

 Ser ni dem utomodentligt fina kakburkarna i bakgrunden? :)

 När mormor och morfar kom så hade mormor sytt fina förkläden till barnen som de kan ha på sig när de bakar!

Min prins!










Jaa... mer bilder kommer så småningom! Ständig uppdatering om vad som händer hemma hos oss!
Just nu präglas bloggen dock av sjukdomar men det är ju främst för att de har haft så stort utrymme hos oss! :(
Krafterna späs på och batterierna laddas varje kväll! :)

På bättringsvägen

 Att få sova i mammas famn är lyx! Och när man är sjuk så får man det, hur mycket man vill!!

Äntligen ser vi en liten ljusning hos Hugo!
Idag har han ätit gröten väldigt bra! Dock är det fortfarande det enda i mat-väg som han vill äta. Banan gick också väldigt bra men maten gick inte alls.
Klippte hela vällingen som dessutom var utökad till nästan 300 ml!
Och nu sover han så gott i mammas säng. Det är också någonting man får göra när man är liten och sjuk.

Min lilla prins, vad duktig du är!! :)

När orken tar slut

Just nu har jag inte varit så duktig på att uppdatera bloggen. S J U K D O M A R!! är anledningen.
Först åkte hela familjen på magsjuka samtidigt som jag hade halsfluss. Efter det har vi brottats med stora förkylningar. Johannes var så febrig att han som i dimma klarade av att ta sig hem i torsdags. Va hemma i fredags och helgen gick i ett tecken av nysningar och prosit från vår lilla dam.
Men värst drabbad är ändå HUGO.

Det hela började i onsdags då jag tyckte att han var väldigt flåsig i sin andning. Ringde barnmottagningen i Ulricehamn och fick prata med en sköterska (efter två timmars väntan!). Jag tycker att det är dåligt att dem inte har kortare väntetid på en barnmottagning, men, men... fick iaf prata med henne och hon förstod inte alls min oro utan tyckte jag skulle vänta och se på det.

I torsdags hade vi bvc-besök kl 9 och Ingbrith tyckte direkt att han var väldigt röd om kinderna och flåsig i sin andning. Hon har tillgång till läkarnas akut-tider och bokade in oss där kl 10. Så efter all vanlig koll och ett misslyckat hörseltest (vad annat kunde man förvänta sig en dag som denna!?) åkte vi upp till vårdcentralen. Fick vänta 40 minuter på att få komma in och då blir jag nästan direkt utskälld av läkaren för att jag inte hade tempat honom. "Läkaren vill alltid ha en temp på barnet!" fick jag sagt till mig och hon undrade skarpt varför jag inte tempat Hugo. Svarade att jag tempar sällan barnen utan går på allmäntillstånd istället. Sen tog dem syresättningen på honom och han hade 94%. Då blev jag pånytt utskälld av läkaren varför jag inte åkt till akuten när han va så här dålig. Han va inte alls med pojken utan satt bara och tittade. När dem tog blodprov bara satt han, va verkligen inte alls MIN HUGO!!!
Dem lyssnade på lungorna och konstaterade att han hade bronkit alltså virus på lungorna.
Vi fick åka iväg direkt till barnakuten i Borås och läkaren i Ulricehamn förberedde mig på att vi troligen skulle bli inlagda.
Jaha... hem först och hämta vagnen, packa ner välling och lite annat akut till lilleman och sen iväg igen.
Ringde förskolan på vägen, självklart fick Alice vara kvar tills Johannes kunde hämta henne.
Ringde även Jenny <3  och hon sa direkt: " Vill du att jag ska komma?"... varpå jag mumlade fram ett JA.
Kl 13 kom vi in till akuten och 13,40 kom Jenny och dessutom hade hon med sig en macka till mig! TACK underbara vän! <3
Hugo var inte alls sig lik när J kom. Han log knappt mot henne utan bara låg i vagnen. Under timmen som följde var han ganska seg men piggnade till och när läkaren kom sa hon helt kort att hon inte kunde se nått på han och att lungorna lät fint så vi fick åka hem. VA!?!?
Fick lite kaffe hos Jenny för att lugna ner mig. Vad hade precis hänt?
Jaja, hem igen och gnällig va han allt den lille mannen.

Fredagen och lördag-dag gick ganska bra, gnälligt men hanterbart!
Lördag kväll: tok-skriker! Ingenting är bra. Försöker med A L L T!!! Skriker mer eller mindre konstant från 17-23. Skriker/gnäller i sömnen under natten och fortsätter under söndag fm. Åker in till jourcentralen i Ulricehamn och får träffa en läkare där. Hugo skriker inte fullt så mkt nu.
Läkaren kollar öronen, halsen, magen, hjärtat och lungorna. Ingenting. Syresätter sig bra, ingen feber, ingen sänka. Få molipect (hostmedicin) och åka hem IGEN. Känner mig vid det här laget helt hjälplös, är det INGEN som tror mig? HUGO ÄR INTE SOM VANLIGT!!!
Får lust att vråla till första bästa människa att det är nått fel på mitt barn!

Söndag kväll: Får kvällsmat hos bästa vännerna och vid 18,30 cirka börjar lilleman att skrika. Jenny tar honom när tårarna kommer. Trösta, vagga, vyssja, pussa, krama, hålla om.... allt provar hon men inget hjälper. Vi bestämmer oss för att åka hem. Han somnar till i bilen. Skönt! Vaknar direkt när vi kommer hem igen och sätter igång att skrika. När kl är 20,30 ringer jag mamma för att få tips och idéer. 22,00 somnar han till - ÄNTLIGEN! Men lyckan varar inte länge... 22,45 sätter det igång IGEN och nu håller han på till midnatt då han formligen kaskadkräks  över mig och soffan.
Ringer återigen 1177 som tycker att eftersom han nu slutat skrika (sitter och skakar istället) ska vänta och se om han lugnar sig. Gör han det ska vi ringa barnmottagningen i Ulricehamn på morgonen och gör han inte det utan börjar skrika igen ska vi åka in till barnakuten i Borås.
Hinner nog bara lägga på luren sen börjar han igen... 00,45 orkar vi inte mer utan jag åker in till Borås.
Får träffa en jättetrevlig och lugnande barnsköterska och så får vi återigen berätta allt. Barnläkaren kommer och undersöker honom NOGA. Tittar på hans kinder och haka som nu är blossande röd, förutom precis intill munnen och knän som också är blossande röda. Han har även en del fläckar över bröstet som är röda. Hon ordinerar vätskeersättning, ipren supp och halsprov. Kommer tillbaks en kvart senare och meddelar att Hugo har Scharlakansfeber. Scharlakansfeber!?!?
Tårarna av lättnad kommer, rinner sakta nerför samtidigt som klumpen i magen släpper. Någon trodde mig! Äntligen vet vi varför han har skrikit så hemskt! Äntligen!
Kåvepenin (flytande) och mer vätskeersättning sen fick vi frågan om att stanna kvar på akuten eller åka hem. Åka hem!
04,30 ligger både jag och Hugo i sängen. Lugn i själen, frid i hjärtat!

Nu ska vi bara ladda om, hitta krafterna att besegra dem här hemska baskeluskerna så vi kan få fira jul i lugn och ro!

/Fru L