På något sätt, med stor hjälp av mina föräldrar klarade jag av det. Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Ibland mer och ibland mindre.
Idag är det en dag som jag tänker lite mer. På vad som var och vad som kunde blivit.
Min fina älskade vän vad jag saknar dig. Det gör så ont i mitt hjärta. Så ont så ont. Varför varför varför. Många tankar. Många funderingar. Förbannade sjukdom. Cancer.
Idag gör det riktigt ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar här hos Familjen L! Det uppskattas! Vi svarar på alla kommentarer och det gör vi direkt under det berörda inlägget.