Pepparkaksbaket

I söndags ägde det stora pepparkaksbaket rum. I lördags satte jag och mannen min degen så det skulle hinna dra till sig lite. Och vilken skillnad det är på hemmagjord deg och på köpedeg. Och inte att tala om det färdiga resultatet. Mannen min tycker inte alls att man kan äta pepparkakorna på köpedegen, men att själva degen går att äta. Men serru, dessa gubbar, gummor, grisar och mera kan han minsann vräka i sig så det står hörliga till.
Så här underbart hade vi det i söndags!

 Mammas lilla prins är med och bakar peppisar för allra första gången, på riktigt. Herrn låter meddela att degen inte alls var god! Han spottade ut den innan den hade hunnit landa på tungan.

 Baka baka liten kaka

Näe... inget för mig det här med deg....

 Egen deg medför stor mjölåtgång!

 Är det så här man gör mamma?

Koncentrationen är stor!

 Nehe... bara att börja om dårå!

 

 Att det ska vara så svårt att få till det!!!

Mina älsklingar! Så fantastiskt roligt att kunna göra någonting tillsammans som familj. Sen att det blir väldigt mjöligt och stökigt är väl bara att stå ut med. Jag tycker att julen är en fantastisk tid och försöker göra så mycket jag kan med barnen. Jag vill att de ska minnas jularna som lika fantastiska som jag gör. En tid där man verkligen gör saker tillsammans och med äkta genuin glädje. 

 

 Det färdiga resultatet. Nytt för iår är formen av en giraff. Nästa år ska vi ha en råtta med, som Pippi har, bestämde en liten dam!

 Mammas älskling. Hon är helt bedårande och jag kan knappt förstå eller tro att jag gjort någonting så fint. Tack J för att du gav mig den finaste, underbaraste och mest glädjespridande flickan i världen!

Enligt den mycket unga bagaren ska det vara mycket mjöl till lite deg!

 Man blir så trött så trött efter ett pepparkaksbak. Då kan man mysa med storasyster en stund i mammas och pappas säng.

Trots allt har vi haft en mycket trevlig helg!
Hoppas ni har haft detsamma!

Over and out!