På SVIF:s herrlags träningsläger i Kungsbacka (5-7 April). Kännts oförskämt bra i kroppen under hela försäsongen. Efter förmiddagspasset på lördagen hade vi en deltävling i "inkilningen", kasta ägg. Min kumpan kastade ägg som jag skulle fånga i tröjan. Till synes enkelt och skaderisken i momentet måste betecknas som minimal. Vi vinner deltävlingen överlägset och när vi defilerar mot segern så niger jag och vrider kroppen vid mottaget. Knät följer inte med, knäpper till och jag känner instinktivt att det gick åt Hel..... Defilerar med ytterligare något mottag till med hjälp av adrenalintillflödet. ------ Resten av helgen skedde mina förflyttningar genom hopp på ett ben. Kunde inte stödja alls.
På söndagseftermiddagen följde min fantastiska fru med mig till jourcentralen. Skickad direkt till akuten-ortopedi. Efter många sega timmar kan de inte konstatera mkt. Har fått lära mig ett nytt ord, ortros. Ställning runt benet likt forrest Gump. Förstår att han älskade känslan när ställningen brast och han kunde springa, springa och springa. "Run Johannes run". Har återbesök på ortopeden imorn 18/4, hoppas på tydligare besked.
Fungerar bra här hemma ändå med hjälp av mina vänner ställningen Stellan och full dos Alvedon. Kan inte dansa runt och vara fullt ut lika aktiv med barnen som vanligt men vi hittar på en hel del skoj ändå. Som tur var har vi en fantastisk grannfru som tar med lilla A till förskolan så att hon och bästisen kan cykla dit, även tillbaks såklart.
Fru L drar ett stort lass nu och jag är så tacksam för allt hon kompenserar upp för. Att komma hem med GOAL tidning och god glass när jag behöver medömkan som bäst är guld värt.
Blir att följa laget från sidlinjen då framöver.
In action. Duktig.
Alice tycker synd om pappa och är mycket mån om honom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar här hos Familjen L! Det uppskattas! Vi svarar på alla kommentarer och det gör vi direkt under det berörda inlägget.